Sen hamnar jag här framför datorn och undrar om jag ska kunna sova när jag väl går och lägger mig igen. Klämde 3timmar på soffan med huvudet i Jonas knä tidigare så jag ligger lite plus på honom i sovandet.
Kvällen blev Tacos med Toni & Emma. Varför blir det alltid gurka kvar när man ätit tacos? Jag personligen tycker egentligen inte det är så gott att blanda gurka med varm mat och kan lika gärna vara utan i tacos. Tycker alla så, är det därför det ligger flera vattniga gurkbitar kvar i skålen, men alla paprikor är slut när man dukar undan?
Det blir Gränsen till påsk för oss. Husvagn i Katterjåkk är fixad av snälla Malin i Backen! Ska ordna en bra hyra till henne som tack. Kanske en påskmiddag med ovanstående tacosgäster på Björnfjell om vi har tur.
Apropå Björnfjell... just när jag och Jonas blivit ihop 'på riktigt', våren -05, skulle vi och hälsa på Heidi och Daniel på Björnfjell. Efter en hel dags skidåkning var inte Jonas sugen på att ta på sig pjäxorna igen, utan föreslog att vi skulle ta snöskor och traska dit. Vanligtvis tar det ca 15min på skidor vid bra före. Med snöskor går man för det första som om man har skitit på sig, benen brett isär, annars är det lätt att skorna fastnar i varandra och man stupar framlänges. För det andra tar det längre tid, man kan ju inte utnyttja något glid nerförs som man kan med skidor och för det tredje är det ovant och jobbigt!
Den här vårkvällen i maj var det väldigt vackert ute, men föret var inte det bästa... Hur och var man än gick sjönk snöskorna precis lika mycket neråt som vi kom framåt, vi hade likagärna kunnat gå barfota, det hade inte varit någon skillnad. När vi passerat gränsen och kom fram till stället där tågtunneln är väldigt nära skidspåret kom vi på den smarta idén att ta av snöskorna och gena genom tunneln. Vi hann kanske 5m när vi hör tågets högljudda varningssignal och i nästan samma ögonblick såg vi lysen komma mot oss långt bort i tunneln. Med hjärtat i halsgropen och skrattet bubblandes rusade vi tillbaka mot utgången igen och där vi låg i snödrivan just utanför tunneln, med andan i halsen hann vi se konduktören hytta irriterat åt oss med näven när malmvagnarna susade förbi.
45 minuter senare, med snöskorna tillbaks på fötterna, var vi framme på stugan där kaffe, öl och en skön vedeldad bastu väntade. Sedan var det bara att vända hemåt för att bli lika svettig som både innan och i bastun igen. Till saken hör att vi även lurat med oss 100kg-Salle på skejtingskidor från husvagnsparkeringen till samma stuga och bastu. Man kan inte påstå att han strax efter vår ankomst kom glidandes över skaren på de tunna skidorna, snarare klafsandes på samma sätt som vi bortsett från att han hade stavar och lite mindre brett mellan knäna.
Men det var en vacker kväll kommer jag ihåg. Månen och stjärnorna lyste med all sin kraft från mörk mörkblå vårhimmel när vi i natten tog oss tillbaka hem till Sverige igen och jag var nykär.
Det kommer bli fler sådana kvällar med Jonas och det känns det skönt och varmt i magen att veta det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar