Vilken dag!
Känns som jag levt 2 dygn sedan i morse, 1 dygn före lunch och nu ett nytt efter lunchen.
En arbetskollega fick tidigt i morse ett mycket tragiskt samtal hemifrån Canada och blev akut tvungen att flygas hem. Inte det lättaste när man befinner sig i världens avkrok som Kiruna ibland kan vara. Hela dagen har gått åt till att organisera hemresa, biljetter, papper, resor, hotell och samtidigt tänka på vad han går igenom. Alla här på kontoret har nog idag relaterat till sina egna personliga sorger och jag tänker på min mormor igen, igår var det pga sylten = glada minnen och idag = sorgliga minnen.
Det är inte meningen att föräldrar ska överleva sina barn och hur kan det vara meningen att någon som är 18 redan har levt färdigt sitt liv? Jag vill inte tänka på hur det skulle kännas att förlora sin 18-åriga son i en trafikolycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar