Söta Kari hade med sig en överlevnadspåse till mig och Jonas. Den innehöll följande:
- 1 burk utrikisk Red Bull (som såg ut att verkligen kunna ge dig vingar)
- järntabletter och samarin
- Torkade plommon och aprikoser
- 1 grön spökreflex
- 1 blöja
- 1 jättefint kort på mig och Jonas
Eftersom jag inte är så insatt och påläst var jag ju tvungen att fråga innebörden med alla ting. Ja, vissa saker fattade jag ju vad det var bra till, järntabletter när man får dåliga blodvärden och till följd av att äta det behöver man torkad frukt för att magen ska överleva, Red Bull för att Jonas ska överleva mina hormorubbningar och samarin för halsbränna.
Men en ganska stor blöja?!?! För det första ville inte Kari riktigt svara på om den var till barnet eller till mig och när jag började förstå att det kanske inte var till barnet så hade jag ingen lust att veta något mer....
Snälla, väck mig inte ännu ur gulletussfjun drömmen jag trippar omkring i med en glitter-grönögd Jonas vid min sida och världen omkring oss är alldeles alldeles underbar! Låt det inte bli tråkigt och dötrist och förlossningsverklighet riktigt ännu!!!
4 kommentarer:
Det är lugnt, om allt går som det ska så kommer du att njuta ett tag till, sen blir man dödsless på att vara gossegravid och vill inget annat än att börja få ont, så ungen kommer ut. Men som sagt, njut ! Kram på er båda!
Kan inte annat än att hålla med föregående skrivare. Minns att Hanna sa till mig när jag var höggravid "Hoppas du får ont i natt" och jag inte kunde annat än att instämma helhjärtat.
Och vet du, förlossningsverkligheten behöver inte vara tråkig och dötrist och inte tiden efteråt heller. Det är ju då det verkligen händer grejer och kanske kommer rent utav glitter-grönögda mannen vid din sida att ha en tår i ögonvrån!
Men njut av den tid som är, för att vara sådär "lagom" gravid tyckte jag var något av det bästa jag varit med om. Och som sagt, du kommer att ledsna på det.
Ta hand om er och kram från Piteborna, varav en just tagit sina första steg.
Kan inte annat än att hålla med föregående skrivare. Minns att Hanna sa till mig när jag var höggravid "Hoppas du får ont i natt" och jag inte kunde annat än att instämma helhjärtat.
Och vet du, förlossningsverkligheten behöver inte vara tråkig och dötrist och inte tiden efteråt heller. Det är ju då det verkligen händer grejer och kanske kommer rent utav glitter-grönögda mannen vid din sida att ha en tår i ögonvrån!
Men njut av den tid som är, för att vara sådär "lagom" gravid tyckte jag var något av det bästa jag varit med om. Och som sagt, du kommer att ledsna på det.
Ta hand om er och kram från Piteborna, varav en just tagit sina första steg.
Joo, jag vet... Det kommer bli underbart och som en bal på slottet sen också, men det finns ju detaljer i och med förlossning, spricka, sy och hemskheter som kanske inte är så "rosa" utan mer blodrött och som jag ännu inte är mogen att tänka på...
Grattis till Siris första steg! Det måste vara lika häftigt som första magsparken! Vad duktig hon är, stora damen!
Skicka en kommentar