Rymmaren och klättraren

Klättra ur vagnen gav mersmak. Numera klättrar hon obehindrat ur spjälan också.

Man lägger ner henne, säger godnatt, tummen åker in i munnen och man går ut ur sovrummet. Inom 1 minut hör man ett duns och strax efter gläntar ett glatt ansikte på sovrumsdörren och säger 'Heeeejjjj!' 

Vad gör man. Det går ju inte att låta bli att skratta. 

Men vad GÖR man? Ska man låta det klättras eller hur gör man med läggproceduren nu? Erfarenheter från andra mammor och pappor med små klätterapor?