Släkthelg

Körde till Pite i onsdags natt. Obarmhärtigt att bli väckt ur bilsömnen kl.22.15 och sätta sig vid ratten för att göra sitt skift. Jonas hade gjort bort sina 2 timmar och var i behov av att lägga huvudet i nackkudden och vila.
Varför är det alltid värst de sista 2-3 milen? Jag svär på att jag var absolut tröttast när vi passerade Edmarks avfart i Kvarnbäcken...
Isäng var vi först efter midnatt med en yoghurttallrik i magen och omsövt barn.

Torsdag och fredag har varit slappardagar. Gott ompysslade av farfar och Biggan alla 3. Eli har inte sovit med oss, vi skulle få sovmorgon och barnet skulle bli omhändertaget av farfar som tagit fredagsledigt. Vad händer, jo, Jonas vaknar kl.6 och jag en ½timme senare, före barnet som slog upp de blå 2 minuter över 7.

Ikväll väntar afterwork på Bryggargatan tillsammans med faster. Som jag har längtat efter den omtalade creme bruleen. 'Bara man spar sig så man orkar minst 3' säger farfar.

Imorgon är det 30-års kalais på Djupviken. Med mat och dryck. Jag håller mig borta från spriten, magen krånglar fortfarande. Är det inte ironiskt, just slutat amma och avhållsamheten fortsätter!