Eilert fyllde 9 månader igår. Mormor kom förbi med nästan färdigstickade sköna sockar och choklad. Det första till barnet och det andra till oss.
Stå själv utan att hålla i sig går bättre och bättre, klappa händerna funkar klockrent, vinka är ännu lite svårt och skaka på huvudet likaså.
Mat slinker ner i ohyggliga mängder. Grötportionen är identisk med Jonas frukosttallrik. Välling är ingen höjdare dock. Vart tar allt vägen i den där lilla 8-kilos kroppen?
Undar hur livet var utan henne? Jag kommer inte riktigt ihåg längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar