Kameralöst

Vår kamera har lagt av och det är inte bara att köpa en ny. Jonas väntar, som han gjort det senaste åren (känns det för mig, men han menar att det handlar om 6 månader), på en Canon Powershot G12.

Jag bara mår dåligt över alla fina fototillfällen så vi går miste om pga att vi inte äger en kamera, plötsligt vill jag fota hela tiden. Fota barnen när det äter, sover, leker, bråkar, gråter, skrattar. Inte för att jag gjorde det när kameran fungerade, men nu när jag inte ens kan har behovet ökat. Det har i princip gått så långt att jag känner att vi missar att dokumentera hela deras barndom utan kamera. Ja, i princip alltså. Det är ju inte riktigt så.

Hur säger man, man saknar inte kon förrän båset är tomt.