En helt vanlig första maj i Kiruna.
Kontrast mot fjolårets solvärme i Piteå, när jag krattade gräsmattan barfota i stugan och drog på mig bihåleinflammation som varade ända tills Mattis föddes nästan 3 veckor senare. När vi grillade hos Gustafssons, cyklade in till stan för att se kanalsimmet, när Jonas svirade ute och ramlade hem kl.7 på morgonen.
Nä, inte riktigt så iår. Vi tog en snabb sväng förbi Världens högsta majbrasa igår, 37,4m uppställd vid slalombacken. En besvikelse, brasan var en helt vanlig brasa med några kabelvindor travade på varandra och en stör nerstucken i mitthålet och högst upp på stören en julgran. Höjden utgjordes ju i princip av bara stören. Jag hade förväntat mig något alldeles enormt i brasväg, en pyramid minst.
Vi grillade korv, frös oss igenom barnens spex, hällde i oss kaffe och for hem igen till en varm dusch, räkor, vitt vin och pannacotta.
Idag vana trogen blev vi snuvade på 30-års festen. Inte av våra sjuka barn denna gång, utan jubilarens eget kräkande barn. Uppskjutet till nästa lördag istället. Lagom tills dess har säkert någon av våra små fått feber, magsjuka eller något annat som hindrar. Så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar