Tisdagsmys

Jo, man kan ha mys en vanlig tisdag. Som idag:

Middag kl.16.30 med tända ljus och ett litet glas vitt vin. Texas Pecan glass i OS-soffan när barnet somnat.

Nu har jag bokat morgondagens tågbiljett till Luleå och det är bara att hoppas att det dels finns ett tåg, att det fungerar och att det går mot kusten trots väderleken. Om och när det går hoppas jag också att vi kommer fram i tid. Jag vill inte upprepa mardrömsresan höggravida jag och Eli gjorde två dagar innan Mattis föddes. Jag hurvas vid tanken. Tre timmar på tåg blev till 6 timmar totalt på mestadels buss med två tågbyten och två timmars väntan i Gällivare och Lakaträsk. Med bihåleinflammation och sparkande mage. Nej tack, ingen repris på det.

OS

...får mig att vilja åka mera skidor, men kylan sätter stopp. Trist. -26 imorse får mig inte ut i spåren trots att solen skiner. Idag har vi faktiskt inte ens varit utanför dörren. Bara druckit kaffe och ätit kaffeost, bjudit mamma och pappa på middag, städat. Söndag.

I morgon kommer farmor och hämtar Eli till Backträsk där hon ska vara i veckan. Jonas och jag blir 1-barnsföräldrar tillfälligt. Vad ska man göra med all tid man får över med bara en?

På onsdag hoppar Mattis och jag på tåget till Luleå och gör fru Gille sällskap över natten och på torsdag plockar Jonas upp mig där och vi åker vidare till Piteå. Flytthjälp till faster under helgen ska vi agera.

Nu ska datorn användas till att titta Pingu, jag är bortkörd.

Den siste mohikanen

Par-tey!

Fick en liten känsla av baksmälla imorse.

Orsak, en 33cl öl och läggdax kl.01.30.

Orsak till sen läggningstid, musikupplevelser x 2.

Kvällen startade med en fantastisk spelning av Willy Clay Band på Folkets Hus. Melodier och texter som för tankar till fjäll, älv, liv och kärlek här i hemstaden. Och som för'band' eller snarare försångare, en vacker vacker version av Christian Waltz 'Never be afraid again' framförd av låtskrivaren Ollie Olsson. Musik som gör mig lycklig i själen.

Sedan, lämnade hem Jonas och fick gå med flickorna på mera musik på Malmia. Återuppstådda Kirunabandet Tullamore Dew som under tidigt 90-tal agerade husband på ridklubbens alla fester, som spelade på Arran och drog fulla hus. Irlänsk musik fast på svenska. Som vi dansade, sjöng, skrek, applåderad, både då när det begav sig och även igår. Bästaste gamlaste vännen var med och förhöjde stämningen.

Imorse trött, men söndagen blev bra ändå. Tårta i magen och nu en film.

Och nej, vi har inte firat något idag, möjligen alla stjärtars dag när ungarna rände nakna runt innan kvällsgröten.

Hur ere möjligt?!

Jag har lite fastnat i detta:

www.metrobloggen.se/fitnesstar

Kan inte låta bli att följa, hur ska det gå? Måste hänga med nedräkningen ut.

All in

Imorgon blir det all in. Slår på stort. Satsar allt!

Efter att ha levt eremitliv i hemmet mer eller mindre sedan Mattis föddes ska vi gå ut imorgon. På lokal på sätt och vis, men inte discodans. Först och förhoppningsvis ska jag och Jonas få starta kvällen med en sushi på Café Rost och därefter ser vi Willy Clay Band som fick finfina recensioner efter spelningarna på Krokodil och Kulturens hus. Sedan lämnar jag hem Jonas, fyller på Mattis med lite mat och smiter sedan med systrarna B för att se återuppstådda Tullamore Dew.

Ska bli riktigt kul! Livemusik, folk, mat och kanske en liten liten öl från baren. Känns vuxet och trevligt!

Och ja, magsjukan har vi nog blivit kvitt även om Mattis kräkreflex är ytterst snabbväckt. Inte peta på magen efter matning.

Sjukt

Alla i familjen vars efternamn börjar på T har fått kräksjukan. Startade igår kväll med dottern, sonen följde efter på natten och idag kom pappan hem från jobbet före lunch och mådde dåligt.

Jag har klarat mig. Hittills.

Tillbringat dagen med att tvätta fyra maskiner handdukar, sängkläder, kuddar och täcken som blivit nerspydda. Jonas och Eli har sovit i nästan fem timmar, inte ätit något alls. Mattis har varit olycklig och hungrig, sovit i sjalen och gnällt.

Hoppas på en ny friskare dag imorgon. Jag vill inte gå runt och konstant lukta spya.

Willy Clay Band på Krokodil i Piteå

Jag vill bara uppmärksamma alla Piteåbor att de mer eller mindre måste gå och se det bästaste Kirunabandet Willy Clay Band som spelar på Krokodil nu på onsdag 10 februari!

Gå genast och köp biljetter! På Krokodils hemsida ser du hur du får tag på biljetter:

http://krokodil.nu/

Liten provlyssning här:

http://www.youtube.com/watch?v=16XGZi5jzK4

Minskad arbetslöshet

Då har arbetslösheten inom familjen K-T minskat med 50%! I och för sig en provanställning, men ändå! Den lycklige är inte helt oväntat Jonas som fortsatt knegar på hos Metso Minerals.

Jag börjar själv känna mig lite sugen på arbetsliv, inte heltid, men hade kunnat tänka mig att jobba 1 dag i veckan för att komma ut ur barn-hembubblan som jag lever i. Tvingas passa en tid, få klä sig i amningsovänliga kläder, kamma håret och se representabel ut till skillnad från hur jag vanligtvis ser ut under dagarna.

Jaja, den dagen den sorgen, jobba får jag nog tids nog och kommer säkert då längta tillbaka till de här dagarna då jag får vara hemma och äta praliner i plyschoverall framför Oprah Winfrey.

Grattis till Jonas i allafall, med ett anställningsbevis i sin hand!

Kylan

Men ska det bli varmare nån gång eller är vi på väg in i ny istid?!

Eller är det helt enkelt så att detta är en normal vinter, att vi varit bortskämda med varma vintrar länge och nu är tillbaka i det normala? Är det kanske rent så, med tanke på den globala uppvärmningen, att varma vintrar är normala nu och vi har en ovanligt kall en?

Skrämmande tanke.

För såhär kallt var det ju när man var liten, eller hur? Januari betydde ju -20 för det mesta, inte 0-gradigt eller några få minusgrader som det varit de senaste åren.

Kan i alla fall inte låta bli att längta till några grader varmare så man kan åka skidor.