Tack vare amning av Eli förra sommaren rasade håret av mig och nu när det börjat växa ut igen har jag dragits med 2 otroligt charmiga lodjurstofsar vid tinningarna som varit 1/10 längd av det övriga håret. Snyggt, nej och inte heller medgörligt vid fixande av frisyren (den obefintliga)
Fastern tog saxen och snipp snapp så försvann det långa håret runt ansiktet och fram kom en lugg.
Nu ska jag bara vänja mig vid det. Det är nog 7år sedan jag hade lugg och då sa jag aldrig mer, men det känns bättre denna gång, redan, trots att luggen bara har en dryg halvtimme på nacken, eller säger man på pannan i detta fall?
Och denna gång sa inte Jonas "Vad fan har du gjort?!" som sist jag klippte mig i Narvik... det måste ju betyda att han tyckte det var OK?!
1 kommentar:
jag kräver en bild på detta! Har själv funderingar på ett klipp, efter att sett fräscha Sara =)
Skicka en kommentar