Idag plingade det på dörren och utanför stod en främmande kvinna och erbjöd oss ett barn.
Jo tack. Barnet var vårat så det var bara att ta emot.
How come?
Eli låg ute och sov i vagnen, jag vilade lite efter jobbet och Jonas satt och surfade. Tydligen hade Eli vaknat och helt enkelt tagit sig ur vagnen som stod vid förrådet alldeles intill huset och traskat i sockarna till bron. Vid det här laget hade kvinnan passerat och upptäckt det ensamma barnet ute på asfalten.
När Jonas gick för att ta in vagnen verkar det ha varit vaket ett tag innan ungen gick iväg. Vagnen var nercabbad, Lyckas koppel som ligger under vagnen var bortplockat och det var krafs av små händer i gruset bredvid. Sedan vart det väl ensamt och tråkigt så hon gick och ställde sig utanför bron och grät lite i hopp om att någon människa skulle hitta henne!
Nu är alla innanför hemmets väggar och vi väntar på Emma och Felix som ska komma och fika, längtar efter min 2a kaffekopp idag!
Kvällen blir middag med Gälkaborna och packning inför färd till Gränsen och 30-års fest imorgon!
1 kommentar:
Den lilla rackarungen vad hon kan, känner en som försvann på Domus i Luleå mer än en gång när han var liten. Han lärde sig att personalen hjälper honom tillrätta.
Skicka en kommentar