Nu kommer jag i 2 par av mina gamla jeans. Inte för att jag provat igenom alla, jag känner mig nöjd att i allafall 2 par går att använda, vill inte bli besviken när jag försöker klämma mig i de tajtaste och det inte går... Kallas det förträngning?!
Vägde mig när vi var i Pite sist, vi äger ingen våg själva. +2 kg från ursprungsvikten! Trots fika-rallyt som pågått sen Eli föddes så är jag nästan tillbaka till min gamla vikt.
Det känns ju bra, men......
Provade en sport-BH imorse. Det fattades 1dm innan den gick att knäppa i ryggen. Är det verkligen tuttarna som är 1dm större?! Eller är det ryggfläsk också?
Eli låg på filt på golvet häromdagen och jag förenade lite nytta med leknöje och gjorde armhävningar på knäna ovanför henne. 10st och sen var det färdighaft. Det var störtjobbigt! Jag som alltid varit stark i axlar, armar och bröst, men nu var det rent sorgligt hur klen jag var!
Att magmusklerna är uttöjda och slappa förstår jag, men HUR kan armmusklerna försvunnit på kuppen?!
Jag fattar inte!
Det verkar inte räcka med barnvagnspromenader, det verkar krävas en hel del styrketräning för att resten av kroppen ska komma tillbaka till formen innan...
Suck.
Armhävningar, sit-ups, body-building here I come!
1 kommentar:
Det där med att det fattas en decimeter. Det är tuttarna.
Jag blev definitivt varse när jag slutade amma. Nu går bh:arna igen med råge och är dessutom säckiga framtill.
Två kilo är ju ingenting! Heja armmuskler och benmuskler och alla andra muskler.
Skicka en kommentar