- Hon tittar intresserat på "Syntar-Kalle" som står på skötbordet och långa konversationer med honom.
- Hon skrattar allt oftare, oftast åt pappan, mer sällan åt mig. Jag = mat, inte nöje.
- Hon lyfter hela överkroppen när hon ligger på mage.
Det är helt fantastiskt att följa utvecklingen, även om det är små små steg. Antar att vi inte är de första föräldrar som fascineras över hur fort det lilla livet växer. Från att ha varit ett helt hjälplöst paket till en 1-månaders med knubbiga ben, ytterligare en extrahaka, som pratar och tittar en rakt i ögonen så mamma- och pappahjärtat smälter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar